En trygg brutta

Inatt sov Zelda borta för första gången. Vi var på julshow i Läkerolarena med sambons familj så vi behövde någon som kunde vara hundvakt åt vilden. Snälla Liz vågade anta utmaning att ta hand lilla Zelda över natten. Jag åkte över igårkväll för att lämna henne och jag kan, fånig som jag är, säga att jag saknade henne redan på väg hem i bilen :P. Någonting säger mig att jag kommer att bli en härlig hönsmorsa/kurlingmorsa till mina framtida barn :) Liz har två egna gulliga aussie-gossar så min förhoppning var ju att hon skulle veta vad hon gav sig in på. Känns ju inte direkt som att Greta, 92 är den optimala hundvaken åt Zelda som, då hon får sina ryck, är mer vild än tam. Jag visste ju att Zelda var i goda händer och hade en jättetrevligkväll med god julmat och livemusik.
Enligt Liz hade det gått jättebra med Zelda. Hon hade inte pipit efter oss en enda gång vilket känns jätteskönt. Ända gången hon pep var vid 3 tiden då hon ville ut och kissa. Grabbarna hade varit otroligt snälla med henne. Dom fick träffas tidigare i veckan också så vi var säkra på att det funkade att ha dom ihop. Inga problem där inte! Ajax som närmar sig 7år var en mycket tålmodig lekfarbror och Zanto med för den delen. Lite korrigeringar hade det väl varit från hans sida med det är ju bara bra för Zelda så hon lär sig. Har inget emot att sunda friska hundar tar över uppfostringen lite :P
Zelda verkar iaf väldigt bra på hundspråk för hon är väldigt lyhörd för vad andra hundar säger till henne. Hon låter sig snällt luktas på och sätter vänlig upp ena tassen för att visa att hon minstann är den snällaste bebisen på jorden. På bilderna som Liz tagit kan man ju se att tungan är ute som ju också är en vänlig signal.
Hon var ju lite spattig i början så klart när hon kom hem till Liz men sedan hade hon slappnat av och gott och lagt sig. Visst..vi ska inte sticka under stolen med att hon snodde ett skinkpacket från bordet, tog en tillbringare ur kökskåpet och sprang iväg med pennor ( som hon älskar att sno). Så bli inte oroliga...det är ju samma gamla Zelda vi har att göra med ;)
Är jättestolt över min lill-flinga som inte visade någon oro eller liknande i en ny miljö utan oss. Hon fann sig till rätta i flocken jättefort sa Liz.
Nu sover Zelda som en stock och kommer säkert göra det en bra tag till. Sen blir det ut och springa av sig lite i skogen :)