Sökträning med (överrasknings-)skott

I kväll stod sökträning på schemat. I ösregn bar det av till Sandviken där vi mötte upp nyfunna träningskompisen Carolin och hennes Basta. Hade turen att få figge-hjälp av hennes sambo idag. Antar att min Jocke "is upp next" ;)
Egentligen skulle vi tränat med Diana också men tråkigt nog har hon fått problem med sin arm. Det var vid helgens sökträning det gick riktigt snett och en hund som vi inte tränat med tidigare bet Diana, som låg under ett camouflagenät, som dold figge. Verkade först inte vara någon fara med nu är det tydligen en spricka i armen och den är inflammerad och skit. Fyy...så otäckt!! Vart riktitg skärrad när det hände..och speciellt eftersom det var jag som tänkt ligga under nätet :S

Tillbaka till dagens sökträning som bjöd på lite överraskningar. Precis när jag kommit fram till starten och göra mitt första skick hörs en massa skott en bit bort!
Jag tänker .. -Just ja...låg ju en skjutbana på andra sidan vägen när jag körde upp i skogen. Typiskt! Men det finns väl ingen anledning att lägga sig ner och dö för det...vi kör på bara. Ny plats och ny ruta och allt...man kände ju sig inte som en toppenschysst matte direkt :S Som jag skrivit om tidigare så har ju Zelda reagerat lite och inte velat kampa vidare om jag lekt vid skott men idag sökte hon på bra iaf trotts allt pangande! Stod kanske lite extra länge ute hos figgen men inget tecken på att inte vilja gå ut och söka eller så. Hon kom tillbaka med rullen och markerade bra..

Känns jättebra att det funkade trotts "störningen". Tycker faktiskt söket går framåt för oss! Kan ta henne till "väntplatsen" koppla loss, sätta på täcke och halsband med rulle. Därefter lägga ner henne och själv gå till starten för att "spana lite" mot rutans båda hörn. Sedan hämtar jag min VÄLDIGT taggade dam som trotts sin hyper iver kan gå vid min sida tills jag småviskar ett - Sök!
Idag ville jag fokusera på raka fina skick enda ner till hörnen, där figen skulle stå. Gick mindre bra i första skicket med bättre i andra. Det är som att hon med flit fjantar runt lite på första skicket. Förra gången stack hon tex helt galet...lyssnade inte det minsta och började följa mittstigen låååångt bort. Hon sprang minst sagt ihjäl sig innan HON kände för att komma tillbaka. Sååå tröttsamt...men antar att man får se det lite till henns faktiskt låga ålder,,lite oförutsägbar och lite flummig emellanåt :P
Klarade oss utan idotlöprundor idag iaf...så jag är mycket nöjd. Som sagt..ny ruta..en helt ny figge, skott och dessutom lite åska och ösregn. Man måste nog vara nöjd med dagens träningspass. :)


Efter sökträningen vart jag och Carolin stående vid bilarna och hade lite hundträningssnack och det pangade fortfarande lite..jag tänkte att jag tar ut Z lite och ser om hon kanske vill leka lite nu. Hon gjorde det MYCKET bättre än sist vi lekte under skott...inte samma intensitet som vid vanlig träning men det var bättre...följde "trasan" om jag slängde den och hon tog upp den och kom tillbaka med den...
Den verkliga chocken kom när Carolin frågar lite föriktigt " får jag leka lite med henne? Och som dom lekte sen! Så himmla kul att se...Det som stört henne innan var som bortblåst. Zelda bet tag sin trasbäver som om det vore hennes käraste ägodel och var fast besluten om att inte släppa...trotts skott! Hon kunde nästan snurra Z ett varv runt sig i luften utan att hon släppte...
Jag måste nog lära mig slappna av mer när jag leker och göra det HELT förutsättningslöst så som Carolin förmodligen gjorde..hon tänkte inte så mycket utan hon bara lekte..
För jag måste ju erkänna att varje gång vi leker under skott så tänker jag nu för tiden..åh..snälla snälla ta den ..och släpp INTE! Intressant det där med hur känsliga vovvar faktiskt är för hur man är sinnesmässigt. Måste försöka bättre mig och inte tänka så mycket,,,nog lättare sagt än gjort :S
Carolin ska få vara med jämt när vi skotttränar :)
Är iaf glad och det var så roligt för mig att se dom leka så bra..så jag kan ju pusta ut lite och trösta mig med ett: Zelda,,det är inte dig det är fel på ...det är mig!