måndag 12 september 2011

Utställnings Champinjon?






Det här med utställning är som rena rama grekiskan för mig! Det är ordförkortningar hit och bedömningskriterier dit. CK, CERT, CACIB, Officiell vs. inofficiell och nationell vs. internationel blir som en härligt överkokt gröt i skallen. Och som att det inte vore nog med titelförståelsen så får man ibland ( för mig) oförstålig bedömning. Jag har ju vart lite dålig med att studera rasens exteriör enligt standard osv. så när det i bedömningen står top-line, stop, vinklar, svansansättning, kors, front osv. fattar man inte riktigt vad dom menar.

Självklart är ju anledningen till min okunskap att jag inte är intresserad så det där med utställning är och kommer förbli på hobbynivå ;)
Men det är klart att jag inser en viss vikt i att ha en exteriör standard på rasen. Vill ju inte att aussien ska börja få trubbnos och taxben ex. Sen HUR noga det måste vara är ju en annan fråga. Personligen så kikade jag ju endast på mental-fakta när jag letade valp. Alltså fakta om hur det stod till i knoppen och tittade inte om det fanns några utställningsmeriter etc. Och sån är jag...gilla eller ogilla. Men jag ville ju jobba med hunden så kanske inte så konstigt att jag ville ha en puppy med arbetslinjer i ( däremot kanske konstigt om man gör tvärtom..letar aussie men vill INTE jobba med den...??).


Aussien är ju ännu en ganska så ny ras i Sverige men tydligt är ju iaf att det redan finns två läger. Ett läger som sätter det här med arbetsmotor i absolut främsta ledet och en som värderar det här med exteriör standard väldigt högt. Konsekvensen som jag tänker, kan ju faktiskt bli att i framtiden så räknas bara det ena eller det andra. För skämt och sido..det finns ganska stora olikheter inom rasen! I de bästa av världar skulle ju rasen bara ha ett läger ..där alla var lika slående överens om såväl lynne och mentalitet som utseende. Men kommer det någonsin bli så? Vet ej!


Vad jag däremot vet att vi iaf ska ta oss ut i ringarna och pröva vingarna ;)
Har ju aldrig ställt på officiell utställning så det ska bli intressant och se vad som sägs. Jag sa ju att jag inte var intresserad men när jag väl är där på utställningen och inser att det faktiskt är vinnare och förlorare så börjar tävlingsnerverna göra sig påminda. Och om det det inte går bra traskar man därifrån och tycker att domnaren har noll koll! Ingen ska komma och säga att min hund inte duger ( el. liknande) Blir lite personligt nästan på ett annat sätt än på bruks/lydnads-tävling. På utställning går ju domaren ändå mycket på tycke och smak när han/hon plockar fram vinnare.

Med hur som helst så är nog anledningen till varför jag tycker att utställning står och faller lite är att jag själv inte får nån utmaning och utveckling av det. Zelda ser ut som hon gör punkt slut och hon gjorde så gott hon kunde ;) Kan ju inte direkt gå hem och fixa hennes utseende efter en misslyckat tävling. Då är det bara att ställa vidare och hoppas att man får nån domare som gillar henne bättre nästa gång.
Och under tiden ...kan en annan inte göra ett smack....

1 kommentar:

  1. Jag har svårt att förstå det här med utställningar. Finns det inget att anmärka på är det ju den hund som domaren gillar som vinner, alltså godtyckligt. Men å andra sidan väljer ju hundägaren om den vill ställa eller inte för olika domare.....Nåväl, lycka till på utställningen iaf!!!

    SvaraRadera